loggbokmariesoderberg

Läskigt men oxå kul, att få se mig själv i arbete. programmet kommer att visa delar ur möten med en elev på min skolhälsovårdsmottagning på Didaktus gymnasium, där jag arbetar.

Jag har låtit filma mig själv i arbetssituationer tidigare, och då i studiesyfte, under utbildningar där det ingår.
Konstigt!  Att dett är lika hemskt varje gång. Att höra, ja framför alt höra, och se mig själ.
De gånger jag blivit filmad, har varit med videokamera, som en kollega skött. Sedan har studiegruppen tillsammans tittat på flera filmningar.
Regeln var att enbart ge positiv kritik. Med två syften, att stärka de redan befintliga goda egenskaper som behandlaren uppvisar, och att lära sig, det sättet, att kritisera för att ex. stärka föräldrar i sitt föräldraskap eller vid samtal hitta goda egenskaper inte enbart fel hos individen.

Själva filmandet är inte så svårt att klara, det handlar om att fokusera på den individ man arbetar med. 
Jag tänker då främst på förståndshandikappade som jag arbetade med i Norrköping. Att åka för att handla kläder till Peter, krävde sin insats. Med ilskeutbrott och försök till manipulationer, för att det fans andra runt i kring och det har funkat tidigare.
Eller alla gånger barnet skriker i affären för att få sin vilja igenom, att i det läget bry sig om vad andra tycker om det man gör, kan vara förödande för framtida affärsbesök med det barnet.
Focus = här och nu, inga tankar på vad andra tycker.

Så titta gärna, och skänk mig en tanke som sitter och våndas/Marie