loggbokmariesoderberg

Imorse var det upp tidigt, vi skulle på marinens dag vid Stadsgårdskajen och träffa värnpliktig M Erlandsson. Barnens kusin, min brorson, som arbetar är kock och har fått göra militärtjänstgöring som kock i flottan.
Det fartyg, som han ryckte in på, är nu utanför Afrikas kust och jagar pirater. Men som värnpliktig får man inte följa med, tror jag, vet inte om han inte ville.
Vi har fått se, nästan, hela skeppet och det var mycket intressant, med speciell del för befälet som de meniga inte fick gå in till. Inte vi heller förstås.
Köket , där han arbetar, var stort och fint med relativt gott om plats för att vara på ett strids fartyg. De är ca 50 man på Fartyget så det är en hel del mat som ska lagas.
Fartyget hade gym och bordtennis rum, "mess" och "marka".
Det var en stolt 273 Erlandsson som visade runt 10 personer ur sin familj/släkt, var av två imponerade 15åriga kusiner.

Så Tack! 273:an/Faster Marie

Nog för att det brukar vara mycket att göra i maj, många fester och avslutningar av alla kurser. Men i år har vi konfirmationsläsning oxå, att lägga till i körschemat.
Ja, jag vet att mina 15åringar kan åka buss o tåg själ, men när ska jag då träffa dom?
För även om det är tufft att skjutsa åt alla håll så hinner vi ändå prata lite med varandra. Om man inte frågar så mycket utan ser till att det finns plats att prata, så får man ta del av sina tonåringars liv. att vara öppen för vad som händer i deras liv utan att bedöma eller ge goda råd, "bara" acceptera.

Spännande ord som för många klingar illa.
Jag tycker att det kan vara både bra och dåligt med att vara egoistisk. Om jag gör något för en medmänniska, oavsett om jag känner vederbörande eller ej, och jag blir glad av det. Så är det ju egoistiskt, mem är det då dåligt för det.

Här om dagen när vi delade ut fotbollsreklam tidningar i Rotebro.
När jag skulle lägga en tidning i en brevlåda på nedre botten, såg jag in genom köksfönstret.
Det satt en man vid köksbordet, jag tänkte, och bestämde mig för att knackar på fönstret. Då tittar den äldre mannen upp från det han gjorde, lite undrade såg han på mig.
Jag tog upp tidningen och viftade med den och log mot honom.
Han reste sig och öppnade vädringsfönstret, som hade inbrotts kedja, och frågade vad det var. Jag berättade och sträckte in tidningen genom springan på fönstret. Han blev glad ,tackade och vi utbytte några fraser om fotboll. Sedan stängde Han fönstret, och satte sig att titta i den.

Jag gjorde det för att få säga några ord och bespara honom besväret att gå ut till brevlådan från bordet i köket.
Mannen hade problem att gå, vilket jag såg på rampen utanför dörren och rullatorn bredvid bordet.
Men å andra sidan så kanske jag berövade honom glädjen, att hitta något i brevlådan nästa gång han tittar efter. Han kanske har det som sin motion att kolla av brevlåda.
Jag vet att många, både äldre och yngre, har det som dagens höjdpunkt.

Men han såg nöjd ut och jag kände mig vä till mods som besparat honom de stegen.

Det är svårare när någon ber om en tjänst som man kan göra men inte vill eller ska göra.
Exempelvis nu i dagarna, har vi alla studenter som ber sina 20åriga kamrater eller föräldrar om att köpa ut alkohol till avslutningen.
Eller, man är upptagen av en uppgift och måste förflytta sig på arbetsplatsen, någon kommer och ber om det de kommer på när de ser än. Hur ska jag komma ihåg det de säger???

En anna situation som jag tycker är svår, är när någon behöver prata om en händelse, och jag inte har tid, för jag har annat att göra. Då kommer mina borden och förvandlas gärna måsten.
Trots att jag vet att det inte blir bra, om jag gör det jag inte vill eller kan göra. Våra hjärnor kan inte förstå inte så budskapet blir det motsatta.
Så då blir jag sur, sur för att jag inte sa ifrån från början.

Ja, många gånger behöver vi öva, för att säga nej, på ett bra sätt både för oss själva och andra.